Vad kan man göra
Ljuskänslighet
Ljuskänslighet kan avhjälpas med ordentliga solglasögon som helt filtrerar ut skadligt UV-ljus. Typen och graden av mörka glas varierar från individ till individ och beror på personens nivå av ljuskänslighet och på väderleksförhållandena. BluBlockerglasögon och polariserade glasögon har rapporterats vara mer bekväma för ögonen. BluBlockerglasögon blockerar blått ljus från ljusspektrumet och det gör att objekt uppfattas som klarare, skarpare och mer detaljerade. Polariserade glasögon tar bort bländningen. UV-filtret är viktigt för alla typer av solglasögon. De skyddar ögonen och minskar risken för utveckling av grå starr. Beroende på varierat ljustillstånd, som beror på vädret och tidpunkten på dagen/årstiden, kan man behöva flera solglasögon med varierande grad av mörka glas. Glasögon kan också skydda ögonen från vind, damm och oavsiktligt intrång av okända föremål.
Konstgjord regnbågshinna
Inoperation av en konstgjord regnbågshinna, som gör att pupillen blir mindre ska INTE göras. Det är en intraokulär operation med alla risker som detta kan medföra. Det finns idag inget tydligt vetenskapligt bevis för att konstgjorda regnbågshinnor av sig själv förbättrar synen, medan det finns vetenskaplig evidens för att operationen ökar förekomsten av glaukom och risken för utveckling eller progress av keratopati.
Grå starr (katarakt)
Att operera bort linsen kan ge ökad synskärpa hos personer med tät grå starr. Man ska dock inte glömma att synskärpan aldrig kan bli bättre än den var innan personen fick grå starr beroende på medfödda orsaker till synnedsättningen. Man ska tänka sig noga för och väga positiva effekter av en eventuell kataraktoperation (intraokulär operation) mot de negativa effekter som en operation kan ha på hornhinnan. Kataraktoperation hos en aniridiker är mer komplicerad än hos en person med ett friskt öga.
Grön starr (glaucom)
Glaukom behandlas i första hand med ögondroppar som sänker trycket. Alla droppar ska vara UTAN konserveringsmedel. Hos barn med medfödd grön starr kan operation tidigt bli aktuell. Svåra fall kan kräva operation, som möjliggör för kammarvätskan att lättare lämna ögat och därmed sänka trycket, så kallade filtrerande operationer. Detta är intraokulära operationer och utgör därmed en risk för ökande keratopati, en risk som ibland måste tas med tanke på att ett fortsatt högt ögontryck kan leda till bestående skador på synnerven. Laserbehandling mot grön starr ska INTE göras. Det kan skada kammarvinkeln. Vid alla kirurgiska ingrepp i ett aniridiöga finns risk för aniridifibros, att det bildas vävnad i ögat som kan försämra synen.
Synnedsättning
Undersökning av eventuellt behov av glasögon. Vanliga kontaktlinser rekommenderas normalt inte.
Hornhinneförändringar
Tårersättning
Personer med aniridi bör droppa sina ögon regelbundet. Alla tårersättningsdroppar och salvor ska vara UTAN KONSERVERINGSMEDEL. Forskning pågår om att få fram bättre tårersättningsmedel, som kan innehålla de tårkomponenter som personer med aniridi saknar.
Kornealtransplantation
Sedvanlig kornealtransplantation ska ALDRIG göras. Det leder till försämring av hornhinnan och ofta avstötning på grund av aktiva immunceller i hornhinnan som sätter igång immunsystemets igenkänning av främmande vävnad.
Stamcellstransplantation
Transplantation av så kallade stamceller har utförts men har visat sig ha en tidsbegränsad effekt. Alla personer som opereras med transplantation av limbala stamceller måste, precis som vid andra transplantationer, ha livslång så kallad immunosuppressiv behandling för att motverka avstötningsreaktioner. Behandlingen kan vara förenad med stora biverkningar och den potentiella nyttan av en sådan operation bedöms vara begränsad.
Det är viktigt att noga följa utvecklingen av hornhinneförändringar för att kunna upptäcka förändringarna så snart som möjligt. En vanlig spaltlampundersökning kan göras för att kolla noga på hornhinnans limbala region, där hornhinnans epitel övergår i bindehinnan. När keratopatin först utvecklas börjar bindehinnan och dess blodkärl växa över den limbala gränsen. Detta kan missas om inte en noggrann spaltlampundersökning görs för att kolla runt hela hornhinnans gräns i båda ögonen. IVCM (In Vivo Confocal Microscopy) är ytterligare en undersökning som kan ge information om hornhinnan. Apparatur och kunskap för IVCM finns dock bara på vissa universitetssjukhus och ingår inte i en sedvanlig ögonundersökning. Kanske kan man med hjälp av IVCM få viss information om inflammationsgrad, nervstatus i hornhinnan och epitelstatus, för att kunna bedöma om patienten tillhör riskgruppen för att få hornhinneproblem. Mer forskning kring detta behövs.